när alla vänder och går.
när alla vänder ryggen och går.
vad gör man då ?
vart tar man vägen.
när ingen längre vill veta av en.
när allt skiter sig. när allt blir fel.
när ens bästavän inte längre är den, den en gång var.
när en själv förändras och blir till någon annan.
vad gör man för att få allt tillbaka ?
hur känns ett liv utan ett liv.
man lever utan liv.
man bara lever för att man gör det.
livet är slut nu, jag orkar inte sitta här och låssas som allt är bra.
skriken och paniken, tårar rinna..
leendet som inte får försvinna..
man måste hålla hoppet uppe och vara glad, leva dagen som den är.
leva livet som man borde.
men har man förlorat allt, och inte har något längre att leva för.
varför stannar man då kvar ?
är det viljan, modet, hoppet, eller är det att man är rädd.. ?
ifall idag var din sista dag, om imorgon var för sent ,
skulle du säga hejdå till igår ?
skulle du leva varje minut som den sista, se bilder från det gamla..
om idag var din sista dag..
varför förändras man med tiden ?
en person kan ändra hela livet för en människa.
ändra allt på några sekunder.
den tiden man känner varandra, är den bästa.
men efter ett tag, förändras allt.
man känner knappt igen varandra.
man träffar nya vänner, anpassar sig efter dom.
ibland blir det till det sämre.
ibland det bättre.
men varför inte bara vara sig själv.
skita i hur dom andra är.
man säger alltid att man är sig själv, och vågar stå för det,
men det är precis så det inte är..
alla liknar varandra idag, alla måste vara som varandra.
ingen vågar vara udda och sticka ut.
inte ens jag..
jag har stått ensam, jag har blivit sviken.
men jag har även stått stark med vänner,
har vänner kvar som aldrig sviker mig.
jag kände något på min arm, jag tittade ner.
jag såg något rött rinna..
jag såg det rinna, och droppa ner.
jag kände hur det sved till ,
en gång till.
och en till, det fortsatte.
jag greps av panik.
visste inte vad jag gjorde.
visste inte vad som hände.
det ångrar jag idag.
men samtidigt är det en del av den jag är.
orden rinner ut,
texter blir till minnen,
minnen försvinner.
vänner kommer, vänner går.
familjen förblir, och stannar där den står.
du kommer träffa många vänner på vägen.
du kommer tappa många, och få många nya,
du kommer gråta, men även skratta.
du kommer inse vilka som du kan lita på livet ut.
vilka som står vid din sida, tills den sista dagen.
vilka som aldrig lämnar dig.
vilka du aldrig lämnar.
vilka som är mest lik dig, osvosv.
men det finns något som aldrig försvinner.
du får ingen ny familj, det är just din familj som är dom som alltid ställer upp.
vänner försvinner och kommer, familjen stannar.
¨
life sucks.
friends for ever.
friends for never..
vad gör man då ?
vart tar man vägen.
när ingen längre vill veta av en.
när allt skiter sig. när allt blir fel.
när ens bästavän inte längre är den, den en gång var.
när en själv förändras och blir till någon annan.
vad gör man för att få allt tillbaka ?
hur känns ett liv utan ett liv.
man lever utan liv.
man bara lever för att man gör det.
livet är slut nu, jag orkar inte sitta här och låssas som allt är bra.
skriken och paniken, tårar rinna..
leendet som inte får försvinna..
man måste hålla hoppet uppe och vara glad, leva dagen som den är.
leva livet som man borde.
men har man förlorat allt, och inte har något längre att leva för.
varför stannar man då kvar ?
är det viljan, modet, hoppet, eller är det att man är rädd.. ?
ifall idag var din sista dag, om imorgon var för sent ,
skulle du säga hejdå till igår ?
skulle du leva varje minut som den sista, se bilder från det gamla..
om idag var din sista dag..
varför förändras man med tiden ?
en person kan ändra hela livet för en människa.
ändra allt på några sekunder.
den tiden man känner varandra, är den bästa.
men efter ett tag, förändras allt.
man känner knappt igen varandra.
man träffar nya vänner, anpassar sig efter dom.
ibland blir det till det sämre.
ibland det bättre.
men varför inte bara vara sig själv.
skita i hur dom andra är.
man säger alltid att man är sig själv, och vågar stå för det,
men det är precis så det inte är..
alla liknar varandra idag, alla måste vara som varandra.
ingen vågar vara udda och sticka ut.
inte ens jag..
jag har stått ensam, jag har blivit sviken.
men jag har även stått stark med vänner,
har vänner kvar som aldrig sviker mig.
jag kände något på min arm, jag tittade ner.
jag såg något rött rinna..
jag såg det rinna, och droppa ner.
jag kände hur det sved till ,
en gång till.
och en till, det fortsatte.
jag greps av panik.
visste inte vad jag gjorde.
visste inte vad som hände.
det ångrar jag idag.
men samtidigt är det en del av den jag är.
orden rinner ut,
texter blir till minnen,
minnen försvinner.
vänner kommer, vänner går.
familjen förblir, och stannar där den står.
du kommer träffa många vänner på vägen.
du kommer tappa många, och få många nya,
du kommer gråta, men även skratta.
du kommer inse vilka som du kan lita på livet ut.
vilka som står vid din sida, tills den sista dagen.
vilka som aldrig lämnar dig.
vilka du aldrig lämnar.
vilka som är mest lik dig, osvosv.
men det finns något som aldrig försvinner.
du får ingen ny familj, det är just din familj som är dom som alltid ställer upp.
vänner försvinner och kommer, familjen stannar.
¨
life sucks.
friends for ever.
friends for never..
Kommentarer
Trackback